hej.

som ni kanske märker, ni som läser, om det finns någon som alltid läser?, att jag det går låångt mellan varje gång jag skriver, men de har sina anledningar, och denna gång är för att jag har lovat er alla att inte vara så förbannat negativ och klaga på allt och de senaste dagarna har jag verkligen beeen feeling DOWN, och då ville jag inte skriva, det kändes så onödigt, för jag hade bara klagat en jävla massa och folk hade lessnat, vilket jag förstår fullt ut, så jag lät er slippa det :D visst är jag snäll? haha. 

Ne men som sagt, nu skriver jag igen och nu är det bra, förutom att jag håller på att ååka på någon förkylning typ, men det är sånt som händer, och ingen har ju dött av lite förkylning. (snälla kom inte och säg att det faktiskt finnsfolk som gjort det, för det är mycket möjligt, men inte nu, haha) 

Det som inte dödar, det härdar eller hur? :)

Menmen, vad händer annras då? förutom förkylning och snart slutar skolan?jadu jag vet inte riktigt, inte mycket egentligen.

Pratade med han, honom osv igår och idag. Han är verkligen en super kille han den där :) och det värsta är det att han bryr sig om mig så mycket mer än vad jag tror och verkar förstå, för jag blir lika förvånad varje gång.  men det är ingenting dåligt :) får gärna fortsätta förvåna mig till de positiva lite oftare! 

Men OJ! förlåt, nu börjar svamla så där igen, glöm bort det där! Nu ska jag försöka ta det från början, eller iaf lite grann för jag är riktigt trött och måste sova, men jag lovar jag ska förklara litegrann så ni kanske förstår det där så iaf; 

Han, han med det stora H:et. Det är killen som förändrade mitt liv, vi hade egentligen alltid vetat om varandra och så men aldrig riktigt pratat, sen en dag, för kanske ett, ett och ett halvt år sen så började vi skriva, och vi skrev hela tiden, varje dag och vi pratade om allt möjligt, från hur en svamp växer till hur hans lillasysters tår ser ut, nä men inte riktigt men ni förstår hur jag menar. och så fortsatte det, tills vi bestämde oss för att träffas, liksom bara jag och han. Vi hade ju självklart träffats tidigare och liksom setts, men aldrig så här, förut har de bara varit i stora folksamlingar på skolan eller så, men denna gång var det bara jag och han, ingen mer.

Vi var hos han, jag visste inte riktigt vart han bodde så han fick komma och möta mig, men iaf det hela slutade iaf med att vi ville träffas igen och till slut blev vi tillsammans. Och jag säger det, det var ungefär som om jag kännt killen i hela mitt liv redan, som om vi varit kompisar jätte länge, för vi kunde verkligen pratamed varandra, om allt precis allt. och jag har aldrig ngågonsin kännts så för någon, någonsin, så som jag kände och känner för honom än idag.

men iaf, vi blev tillsammans och var tillsammans i ungefär 9-10 månader, jag säger det; vi gick igenom mycket! Men jag älskade honom verkligen och vi lyckades alltid på något sätt att klara oss igenom de mesta! Fast som allting annat, så finns de ju ett slut på sånt också, och de kom för oss också, och de mesta började bara bli jobbigare o jobbigare, och hur mkt vi än försökte var de som om världen var i mot oss, de bara skulle inte vara vi, han tröttnade på all skit och vi gjorde slut, eller Han gjorde slut, jag ville inte, men jag kan ju inte göra så mycket. 

Vi höll kontakten iaf och gör de fortfarande. Fast trots att det nu gått ett tag sen vi gjorde slut så är de ibland som om vi fortfarande är tillsammans, för de händer fortfaranade att vi bråkar o tjafsar om saker vi bråkade om när vi var tillsammans, osvosv. ja ni förstår väl ungefär vad jag menar, och det kan nästan verka som om ingen av oss riktigt släppt oss, och det tror jag inte heller vi har, jag vet iaf att jag har inte det, men med honom är de lite mera komplicerat, han har släppt oss, och liksom gått vidare, men på samma gång så har han inte det, och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag menar så ni ska förstå, så jag hoppas ni på ett ungefär förstår, kanske inte alla detaljer men iaf, på ett ungefär. Men då nu på senare tid så har vi glidit ifrån varandra mycket, oerhört mycket, vi hade ett riktigt stor bråk för ett tag sen och det hela slutade med att han bad mig dra åt helvete, men då så pratade en väldigt bra vän till mig med honom och sa att hon tyckte att han iaf kunde lyssna på vad jag hade och säga, och hon fick han ju att göra de, så hon ska ha ett stort tack! 

Iaf så, ja då förklarade jag han lyssnade vi pratade och löste de mesta, men de var inte riktigt som förut längre ändå, långt ifrån, och det är de väl inte riktigt nu heller, men ja, de funkar. 

Så nu kan jag komma tillbaka till det jag skrev tidigare; 

Pratade med han, honom osv igår och idag. Han är verkligen en super kille han den där :) och det värsta är det att han bryr sig om mig så mycket mer än vad jag tror och verkar förstå, för jag blir lika förvånad varje gång.  men det är ingenting dåligt :) får gärna fortsätta förvåna mig till de positiva lite oftare!

Eftersom han är den bästa vän jag någonsin haft och jag önskar verkligen att vi aldrig kommer tappa kontakten, även om det känns som om det är på väg åt de hållet..tyvärr. Så nu på senare tid har jag som, ja som ni märkt varit väääldigt nere och mycket har väl varit pga han, eftersom jag vet att jag är väldigt dum och att det är väldigt dumt att fortfarande prata med han så mkt som vi gör när jag känner som jag gör. Men iaf.

jag har ibland fått den känslan att han inte alls bryr sig, och att han ibland tom önskar att de 10 månaderna vi var tillsammans aldrig borde hänt, även fast jag vet att han sa att han aldrig kännt så som han gjorde om mig för någon annan, så har jag ändå ibland haft dom känslorna.

Men så visar de sig alltid att jag har så fel, för han bryr sig verklgien om mig och varje gång han visar mig, så blir jag förvånad, även om jag faktiskt itne borde bli de, men nu på senare till hur han ibland är mot mig så blir jag osäker och då blir man förvånad när han gör så, men jag gillar det :)

Eftersom jag inte mår så bra just nu, är på väg o bli förkyld och det är lite mera, så pratade jag med honom igår, och då frågade jag honom hur det var och så, och han frågade tillbaka och då sa jag som det var, att det är inte så spec bra utan att det känns som om jag håller på att gå under, både pga förkylningen och så mkt rest uppgifter i skolan att jag håller på att stressa sönder, så vi satt o prata lite grann ett tag om vad han tyckte jag skulle göra, och han hjälpte mig med vissa kvarglömda uppgifter och han liksom verkligen brydde sig, men sen idag, då han verkligen förvånade mig, var när han frågade mig hur de är nu, hur det gick, om de blev nå bättre av att han hjälpte mig igår och han frågade hur de var mellan mig och en tjejkompis, vi hade bråkat för ett tag sen och hon var verkligen en bra vän och de var världens stor bråk, och de var bara jobbigt så jag hade ringt honom o pratat, men iaf...han frågade alltså om det, om hur de var mellan oss nu och hur det gick, och för att vara ärlig, jag trodde verklgen inte att han kom ihåg, eller att han skulle bry sig om hur allt skulle lösa sig, jag trodde mera han bara var där som ett stöd då och inge mera.

Men han visade sig vara så mycket mera än det :) och trots att jag vet hur underbar han är så blir jag förvånad, men jag antar det har mer vissa saker som hänt mellan oss, saker som jag kanske inte ska säga, eller saker som jag får ta en annan gång.

Hm...detta blev mycket och jag vet inte hur förrvirrande det är heller, jag orkar inte läsa igenom allt heller, för jag är alldelens för trött och det blev mycket mera än vad jag hade tänkt mig.

så som sagt de var det, lite saker är nu utlirkadeut knuten jag gjort av saker ni inte fattat, eftersom jag inte berättat något.

aja kommer det några frågor är de bara att fråga sen frå vi se om jag kan svara på det eller itne, för vssa saker vill jag inte berätta men fråga iaf så ser vi :) 

sen finns de mera jag behöver berätta om, men det får jag ta senare, och kanske kommer ännu mer jag måste berätta om beroende på om ni frågar mig något eller inte.  

hoppas som sagt ni förstått iallafall litegranna :) godnatt och sovgott nu allihopa, för jag har tänkt gå och lägga mig och sova och sova lääääänge :)

pusspuss & godnatt :*  

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag har verkligen inte klarat av det här med att ha blogg tror jag, eller ja det beror väl på hur man ser det.

Men jag tänkte, jag bara babblar på om en jävla massa som inte någon jävel fattar, bara jag och knappt att jag heller fattar. Vad är de för mening då att blogga? INGEN.

Plus att jag har haft världens nedgång nu senaste också, vet egentligen inte om jag riktigt tagit mig upp än, men som jag skrev sist, jag ska försöka vara positiv. Och jag har även tänkt försöka förklara saker och ting lite mera, lite bättre så att ni faktiskt kanske förstår lite mer, och det inte bara blir en jävla stor röra :D  Då får man bara hoppas att det går bra, och finns de någon fråga, så fråga :) inte för att jag egentligen förväntar mig något sådant, för jag tror inte det är så många som egentligen bryr sig om vad jag skriver, jag tror det kan vara mera av lite så här halvläsning, bara halvt läst osv osv. men jag bryr mig inte :) Jag skriver ändå, jag måste för att klara mig, jag har alltid skrivit, fast detta tror jag är första gången som jag gjort något sånt här, där folk kan läsa, och kanske känna igen de och känna sig träffade. Jag berättar mera här än vad jag gör i verkliga livet...jag pratar sällan om mig då, men jag vet egentligen inte varför jag gör det här? Kanske för att jag vet inte vilka som läser och jag vet inte vad dom tycker, och kommer heller aldrig få veta, om dom förstås inte säger något vilket jag har svårt att tro att någon kommer göra men haha, men jag vet inte, jag tror det är känslan av att jag vet inte vilka som läser och jag vet inte om någon bryr sig eller inte, jag vet alltså ingenting om de som läser och det kan vara bra? För då kanske jag kan skriva lite mera, få ut lite mera. Fast skriva sånt där jätte jätte personligt som jag läser att vissa gör i sina bloggar, och dom berättar exakt vad dom gjort idag och hur, varenda lite detalj, det kommer jag aldrig göra. Tror inte jag skulle klara av det, det skulle bli så snurrig och korvigt, plus att det skulle bli väldigt tråkigt. Så jadu, jag vet inte riktigt vad jag mer ska skriva, tror itne jag kommer på så mycket mera just nu, eller? Nää, här är det tomt. Ska väl kanske ta och krypa ner i sängen och sova, så det blir fredag och helg någon gång :D mycket trevligt, fast jag vet dock inte vad jag ska göra i helgen, men det löser sig nog :) brukar oftast göra det. Jag menar ingenting illa men jag vill inte vara med E, jag vill inte vara med dig! Så snälla hör inte av dig till mig...förlåt, men just nu orkar jag inte, just nu känns de bara jobbigt, kanske känns annorlunda imorgon om du hör av dig, eller först vet jag att det inte kommer göra det för de burkar vara så, eller de beror väl på, men iaf sedan  när du väl är med så brukar det bli ganska bra oftast, beror som sagt på hur jag känner mig för tillfället. 

Helvete! Jag har redan brutit det jag lovat jag skulle börja med! Att skriva så ni förstår...men va fan, jag orkar inte skriva och förklara nu? Förlåt, men jag lovar jag ska göra det, jag gör det antingen imorgon eller så fort som jag kan :D jag lovar, jag lovar lovar lovar :D :D... måste komma ihåg detta nu. ;P haha bli inte sur om jag glömmer, för till slut kommer jag komma ihåg :)

jag måste verkligen ta tag i allt nu. . detta, skolan, vännerna, familjen. allt!

• försöka komma ikapp i skolan, så jag orkar hålla på..
• skriva av mig lite oftare kanske
  
• prata ut me några vänner...tror det behövs, har varit en jävla massa skit på senaste tiden och jag tror det kan vara mitt fel. Förlåt

• familjen; ja du, svår men jag vill. det ska gå. jag kommer klara allt. Saker och ting är verkligen förrvirrande och snurriga omkring mig, men jag fick det till detta så därför borde jag kunde kringla ur det, eller?

Jadu. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, jag bara vet jag måste skriva av mig en jävla massa, har så mkt i mitt hhuvud nu att jag tror jag exploderar snart. Jadu, jag orkade inte skolan idag och inte igår heller. Låg bara hemma och sov. Tror bråket igår tog kol på mig. Saken är bara den att dom orden fick mig att börja fundera, tänk om det verkligen är så? Tänk om jag är på väg åt det hållet? Men då hjälper det faktiskt inte bara att säga att ni tror det är så, ni måste faktiskt hjälpa mig också, jag vet att det går inte om jag inte själv vill, men jag vill ju!! men jag kommer inte klara av att göra det själv. Tyvärr.  Så antigen eller antar jag?

Jag vet jag måste be om hjälp också, visa att jag vill ha eran hjälp, men ni vet? Jag tycker inte att ajg är på väg åt det hållet, jag är bara rädd för tänk om jag är det, men jag tycker inte det. det är ni som går, så det är ni som måste börja. tyvärr...för tror inte ni kommer det. ?

AAh helvetet så negativ jag är. jag måste sluta. jag måste lägga av, inge mer sådant!!! Från och med nu ska jag försöka vara iaf lite mera positiv saker som händer, försöka se de från den ljusa sidan...men som sagt jag försöker! jag lovar inget helt och hållet, jag bara försöker.

ska sova, ska vara tyst, ska gå. hejdå

I want it to be like it was before, but before dont exist 

Hej.

Jag älskar vädret som varit idag, kanske itne hela dagen men det är sådant man får ta helt enkelt. Har bara slappat jävel idag. fy fan.

jag orkar inte skriva något så här typ djupt och så, förlåt. men jag är trött och stressad, skulle ha skickat in en skrivuppgift idag, men den är icke gjord så dtet har ajg inte gjort. FAN

äch jag måste sova, måste vila, måste få tillbaka kraften att vilja

hejdå puss o kram